Fittstim

Har ni kollat på programmet Fittstim? Kanske, det går på svt och är en serie i tre delar där den "gamla feministen" Belinda Olsson ska undersöka ifall feminismen i Sverige har gått för långt. Under programmet intrevjuar hon alla sorters människor med olika åsikter och syn på det hela. 
 
Jag var jättespänd över programmet, vad roligt tror jag att jag tänkte för femismen brukar ju aldrig få ett såhär stort rum i dagens teveruta. Jag började kolla med ganska mycket förväntningar och en spänning i magen, som sedan gick över i.. Ja det just det, vafan var det jag kände? Jag tror att jag blev chockad, lite såhär men va, är det här något bra? Jag blev lite stött av programmet och upplägget av det hela.
Något jag fastnade så extremt mycket för var kvinnan som hade uppfostrat sitt barn till en hen. Efter den händelsen i programmet pausade jag. Jag blev tvungen att tänka, vad var min egen åsikt om det här?
 
Ordet hen är jag för, det är lättare att använda när man skriver istället för att skriva ut orden "hon och han". Jag tycker heller inte att det är fel när det används som "- nej men det är hen där borta" om man inte vet könet på den man pratar om. Men att barn ska bli kallade hen pågrund av att ens familj inte vill objektifiera sina barn till en tjej eller kille tycker jag bara är konstigt. Så om man helt plötsligt inte vill kalla sitt barn med en mutta för flicka, "för att då är hon tvungen att bära klänning, och det kanske hon inte vill" kan ju knappast hjälpa till kampen mot jämställdhet? Det förstorar ju bara klyftan genom att bekräfta att det är såhär det måste vara. För om man ska ha en mutta måste man bära klänning, annars kan man inte kalla sig för tjej.
 
Kan inte alla vara det kön som de faktiskt har, och göra vad fan de vill med sina val i livet istället? En tjej ska kunna vara tjej även om hon går ut i keps. Och en kille ska kunna vara kille även om han har nagellack. Hen tycker jag är ett ord som hjälper vårt språk framåt i många riktningar - men jag tycket inte att det är ett tredje kön.
 
Linnéa
 
 

Massmedias osynliga förtryck

Insändare som jag, Linnea skrev och som senare publicerades i Karlskoga tidning.
 Texten:
 
Det är hemskt att vi i dagens samhälle inte ens reagerar på sexuella tidningsomslag och massmedias ständiga krav utav hur både män och kvinnor ska vara.
 
Idag försöker vi att passa in i en mall som vi tror står för perfektion. Men vad är perfektion? Vi utgår från att män ska ha muskler och är könet som inte ska visa sina svaga sidor- medans kvinnan ska vara vacker, snygg och smal. Så var kommer all denna press ifrån?

För kanske 100 år sedan såg världen ut så, mannen hade den starka ledarrollen medans kvinnan var den som blev tilldelad den passiva rollen, och mer som ett nöje för mannen. Jag tycker att världen borde se annorlunda ut så många år senare, men det gör den inte, tvärsom. Kraven har ökat på ett helt annat sätt- och det är massmedias fel.

Idag behöver man inte köpa ett modemagasin med pinnsmala modeller med helt sjuka matvanor för att må dåligt över sin egen kropp. Det räcker med att du öppnar upp Instagram och skrollar igenom din egen "feed" så kommer du garanterat att hitta bilder på alldeles för underviktiga människor med taggen "inspiration". Och på något sätt blir vi alla påverkade av det, även om man inte vill.
 
En grej som man kan göra för att försöka få bort alla dessa ideal skulle kunna vara att börja ge mer komplimanger - men inte för utsidan utan för vad som finns inuti. För att positiva komplimanger om ens eget utseende kan göra lika ont som att höra hur ful man är. Varför då? Jo, eftersom attt när man får en positiv kommentar om hur vacker man är vill man undermedvetet leva upp till det.

Vi strävar hela tiden efter något bättre, och låter sig själv och sin kropp aldrig andas ut. Vi måste börja bry oss mer om det inre, och vi måste ta massmeddia med oss!
 
För annars kommer vi leva kvar i denna sjuka mall som gamla tider och framför allt massmedia har på oss. Vi måste börja utvecklas, vi lever inte längre på 1700 talet - året är 2013 och utveckligen måste börja ta fart.
 
För vem vill leva i massmedias osynliga förtryck?
Inte jag i alla fall
 
Linnéa