Har ni kollat på programmet Fittstim? Kanske, det går på svt och är en serie i tre delar där den "gamla feministen" Belinda Olsson ska undersöka ifall feminismen i Sverige har gått för långt. Under programmet intrevjuar hon alla sorters människor med olika åsikter och syn på det hela. 

 

Jag var jättespänd över programmet, vad roligt tror jag att jag tänkte för femismen brukar ju aldrig få ett såhär stort rum i dagens teveruta. Jag började kolla med ganska mycket förväntningar och en spänning i magen, som sedan gick över i.. Ja det just det, vafan var det jag kände? Jag tror att jag blev chockad, lite såhär men va, är det här något bra? Jag blev lite stött av programmet och upplägget av det hela.

Något jag fastnade så extremt mycket för var kvinnan som hade uppfostrat sitt barn till en hen. Efter den händelsen i programmet pausade jag. Jag blev tvungen att tänka, vad var min egen åsikt om det här?

 

Ordet hen är jag för, det är lättare att använda när man skriver istället för att skriva ut orden "hon och han". Jag tycker heller inte att det är fel när det används som "- nej men det är hen där borta" om man inte vet könet på den man pratar om. Men att barn ska bli kallade hen pågrund av att ens familj inte vill objektifiera sina barn till en tjej eller kille tycker jag bara är konstigt. Så om man helt plötsligt inte vill kalla sitt barn med en mutta för flicka, "för att då är hon tvungen att bära klänning, och det kanske hon inte vill" kan ju knappast hjälpa till kampen mot jämställdhet? Det förstorar ju bara klyftan genom att bekräfta att det är såhär det måste vara. För om man ska ha en mutta måste man bära klänning, annars kan man inte kalla sig för tjej.

 

Kan inte alla vara det kön som de faktiskt har, och göra vad fan de vill med sina val i livet istället? En tjej ska kunna vara tjej även om hon går ut i keps. Och en kille ska kunna vara kille även om han har nagellack. Hen tycker jag är ett ord som hjälper vårt språk framåt i många riktningar - men jag tycket inte att det är ett tredje kön.

 

 

 

 

Idag försöker vi att passa in i en mall som vi tror står för perfektion. Men vad är perfektion? Vi utgår från att män ska ha muskler och är könet som inte ska visa sina svaga sidor- medans kvinnan ska vara vacker, snygg och smal. Så var kommer all denna press ifrån?

För kanske 100 år sedan såg världen ut så, mannen hade den starka ledarrollen medans kvinnan var den som blev tilldelad den passiva rollen, och mer som ett nöje för mannen. Jag tycker att världen borde se annorlunda ut så många år senare, men det gör den inte, tvärsom. Kraven har ökat på ett helt annat sätt- och det är massmedias fel.

Idag behöver man inte köpa ett modemagasin med pinnsmala modeller med helt sjuka matvanor för att må dåligt över sin egen kropp. Det räcker med att du öppnar upp Instagram och skrollar igenom din egen "feed" så kommer du garanterat att hitta bilder på alldeles för underviktiga människor med taggen "inspiration". Och på något sätt blir vi alla påverkade av det, även om man inte vill.

 

En grej som man kan göra för att försöka få bort alla dessa ideal skulle kunna vara att börja ge mer komplimanger - men inte för utsidan utan för vad som finns inuti. För att positiva komplimanger om ens eget utseende kan göra lika ont som att höra hur ful man är. Varför då? Jo, eftersom attt när man får en positiv kommentar om hur vacker man är vill man undermedvetet leva upp till det.

Vi strävar hela tiden efter något bättre, och låter sig själv och sin kropp aldrig andas ut. Vi måste börja bry oss mer om det inre, och vi måste ta massmeddia med oss!

 

För annars kommer vi leva kvar i denna sjuka mall som gamla tider och framför allt massmedia har på oss. Vi måste börja utvecklas, vi lever inte längre på 1700 talet - året är 2013 och utveckligen måste börja ta fart.

 

 

Ett vardagsrum en fredagkväll och orden yttras när de vuxna konverserar med varandra. Någon annan håller med. Själv är jag barnet som sitter på en stol bredvid och dricker cola. Jag är nog det där barnet på fester som sitter bredvid sin mamma hela kvällen, men som endå lyssnar och registrerar allt som sägs.

 

Egentligen vill jag säga något. Vill inflika om hur fel de har och fråga vad de grundar dessa brutala ord på. Men jag gör det inte. Min plats i denna umgängeskrets är ju bredvid min mamma där jag hör hemma. Varför skulle de vuxna lyssna på mina åsikter? De har ju bestämt sig. Mitt tycke är ungefär lika mycket värt som deras egna tre-åriga sons leksaker. 

 

Varför gör jag det inte? Hur svårt kan det vara att öpnna min käft och säga vad jag egentligen tycker? Varför kan jag bara inte förklara min uppfattning om feminister för dessa medelåldersmän? Hemma i mitt vardagsrum framför min familj, eller på tjejkvällar går det hur bra som helst. Men det är någonting med att förklara saker för folk som jag inte känner så bra. Jag tror jag är rädd för hur de ska uppfatta mig. Att de ska verdera mig nedåtlåtande, jag tänker nog att: hur kommer dessa män att se på mig efter det här? 

 

Och det är framför allt här någonstans som jag blir så jäkla arg. Arg på samhället vi lever i, för en 14-årig tjej kan inte ens uttrycka sin egen åsikt. Jag är så rädd för vad folk ska tycka och tänka om mig att jag istället struntar i att yttra mig. 

 

Feminismen behövs för att jag vill kunna prata om saker jag tycker är viktigt utan att jag ska behöva känna ett obehag. Folk undrar varför unga flickor har så dåligt självförtroende. Men är inte det självklart? Om jag inte ens ska få tycka vad jag vill utan istället måste tycka som vissa män vill att jag ska tycka, för att ens kunna bli accepterad, är det väl inte konstigt att tjejer som jag någonstans på vägen tappar bort oss själva?

 

Idag är det alltså internationella mensdagen. Nej, mansdagen menade jag såklart. Har aldrig riktigt förstått   varför man ska ha speciella dagar för olika sorters människor, och vad fan menas med en "internationell dag" för ett visst kön egentligen?

 

Jag såg idag på twitter en argumentation om denna dag, då den ena twittraren var kraftigt emot den här så kallade mansdagen  på grund av att enligt hens tycke lyftes männen endå  fram alla andra 364 dagar om året, så varför göra det till ännu en? - Den andra twittraren tyckte såklart tvärtemot och hens ställning till frågan var ungefär; "om det ska finnas en internationell kvinnodag ska det fan finnas en internationell mansdag också.." 

 

Jag funderade en stund (läs: googlade)  för att kunna få reda på mer om dessa dagar, och vet ni vad jag fick fram?

Vill ni ha något att bli förbannade på? Eller vill ni bara höra människor skildra feminismen i Sverige på ett alldeles underbart sätt? *Håller tummarna hårt knutna*

 

 

 

Detta är Clara Henry - gillar att hon för in humor i det hela, så om du har 4 minuter över av ditt liv tycker jag att du ska kolla på denna.

 

Sedan är det en tjej som heter Madeleine *KLICK* och jag tror inte att jag någonsin har läst en bättre text en den som hon skrev,  att vi faktiskt lever i ett patriarkat. Och om ni inte orkar läsa texten (läs; ni måste) så kan ni faktiskt bara kolla på bilderna för hur "Man of the year" framställs väldigt olikt  "The Women of the year" 

 

LÄNK TILL INLÄGGET http://made.devote.se/blogs/27530102/del-2-varfoer-haender-detta.htm#WriteComment

 

Kunde ni identifiera er med någon fråga?  haha, såklart att ni kan!

För nästan alla har någon gång sett en barnreklam som handlat om leksaker. Exempelvis som denna.

 

Vilka är vi egentligen? Och framför allt vem är du??

Den första frågan kan vi svara på!

 

- Vi är tre stycken tjejer som heter Linnéa, Amanda och Maja. Som har funnit ett stort intresse för att alla människor ska ha samma rättigheter. Jämställdhet i samhället. Det här har väckt starka tankar och en och vi blir mer och mer förbannade för varje gång vi ser orättvisor runt omkring oss. Det är faktiskt inte så många som gör ett skit åt det.

 

Nehe tänker ni. Och är det då meningen att tre 14 åriga tjejer ska klara av det? - Nej, men vi alla kan göra något. 

Det hela började med att vi skulle skriva en insändare till tidningen, på ett eller annat vis så tog vi upp könsrollerna i varsin artikel och beskrev att massmedia har givit oss en mall av perfektion som de vill att vi ska passa in i. 

Det gör de flesta, och vi hoppas att med tiden så kommer det att förändras, för vem vill leva upp till alla dessa krav? Ingen